Om natten:

Sorgmantelns vingar slutna är
världens skönhet i förseglat kuvert
klor river uppför - tallens - branta - vägg
en människa i parken, på nattkall bänk

Ugglan, ljudlös - flykt i sotsvart skog
driven av hunger — avgrundsdjup

— Efternattens tröghet — 

Vattenmarkens membran pulserar
näckros återspeglar, vibrerar
av sköra hjärtslag

månen seglar självklar — ovan

ocean av liv, obändig kraft — av driv
uppåt, framåt — mot ljuset
en strävan, längtan
i världen, i dig

djuphavsdjup