Han ville blott vara sig själv bortom box och kutym

Men drogs ner i dyn av en sylvass kostym

Som just likt en Führer började predika:

”Här skall vi alla minsann tycka lika!

Brunt är ej trist!

Var en sann konformist!”

Man sänkte hans rykte och döpte honom ’radikal’

För att han inte höll käft och kuvades bak sitt skal

Han slet hårt bland hagel och motvind och storm

Och vägrade ingå i deras jävla norm

*

Grabben fick smaka både piska och hat

Och skvallerstan pumpade ut sitt tomma prat

Brutus och Judas och Jante och Janus

Försökte se till att han fullföljde manus

Evigt förrådd

Hudflängd och flådd

Och i sandlådan vässade nämndemän kniven

Trots dessa gubbslem alltid satt på bästa given:

”Men gosse du har ju för mycket adrenalin!”

Har du haft skoj? Man skall ledas av spleen!”

*

Han fightades vilt med ett svart alfabet

Men var chanslös mot Maktens giftiga sekret

Som rann ner för hakan på diktaturens prins

Som höjde sin högernäve just likt en stins

Ett grinande smajl

Ett högljutt ’Sieg Heil!’

Bödeln som styr ömsar skinn vart fjärde år

Men oavsett färgkod är det censuren som rår

Så grabben gav upp och han började sila

Och hamnade under horsemackans bila

*

Sväva bland dagdrömmar, mardrömmar och förtret

Allt för att fly detta missfoster till planet

Man brände hans tankar på färgglada bål

Alltmedan han sökte en ven för sin nål

Aldrig förstådd

Alltid försmådd

Så slutar den här lilla gossens historia

Han fick ingen guldstjärna, inte nån gloria

Men när alla kräk, ingen glömd – ingen nämnd

Kommer till Helvetet då vankas hämnd

*