han slog så blodet löddrade över hennes
snart helt fördärvade rygg, rapp efler slag
med guds ord frustande mellan varje sår


- synden var ärvd, vävd in i hennes kropp
som tråden i tyget, som Sanningen i Ordet



Han blundade aldrig, slog bara hårdare
för varje bubbla som sprack i mungipan
tills ett helgon plötsligt steg ur kadavret