Politik är magisk realism,
och det är länge sen utvecklingen gick framåt...
all historieskrivning blir lätt en särskild –ism,
när alla texter leder tanken inåt

Flykten ifrån rädslan,
ifrån skräcken inombords,
ifrån känslan av det värsta som kan hända,
har förmågan att försätta berg
i rullning emot grus,
och att frejdigt ta sig an allt det okända

Morgondagen, vad är den,
jämfört med allting som hänt,
ett skämt, så länge blodet inte blöder...
trots detta njuter fredens tystnad
sällhetens behag,
så länge livets gnista fortfarande glöder...

Så hör mig gudar, när och fjär,
vari består min lärdom,
av att ständigt slåss emot min själs
evinnerliga träldom...?