Mediahoran/Mediahorbocken
Du tillhör den skvallrande pressen,
älskar armbågar, dyrkar stressen.
Inte bra, inte störst,
men fanimej först.
Reptilhjärnans celler så våta
sprutar ditt gift: Så skall det låta!
När webbsidan sist krackelerar
och chefredaktör'n ejakulerar,
då njuter du
då skjuter du [trycksvärtans heroin - hajar du ironin?].
*
Ruttet mänskligt skrot;
en nyttig idiot.
Ja, det är din editör:
Hen säger: "Tuta och kör!
Ge fan i att sudda!"
Dyrkar dig som en nutida Buddha:
glufsar i sig alla stavelser,
som vore de kletiga bakelser:
"Bara slicka och sug nu,
nicka och ljug du!"
*
Gåsfjäderns bläck,
gårdagens träck,
gör att klockorna ljuder
för löpsedelns luder.
Utav horbocken författad,
men av fårskocken beskattad.
Era urblåsta fån, för fan - avgå alla!
Nix! Inget lockar som plastblaskans galla.
Dyra parfymer,
Armanikostymer.
*
Tangentbordet bossar och kräks,
förnuftet lotsar och vräks.
Du skriver en slaskig rubrik
men tvagar dig mot all kritik:
"Jag gör bara mitt jobb, för Satan!
Just som ni, när ni går på gatan!"
Eftertankar? Eftersnack?
Avses självinsikt - så nej, tack!
Ett luder i gloria
ger sladdrets viktoria.
*
Ole, dole, doff, kinke, lane, koff,
Koffe, lane, binke, bane...
Höjer skälmskt sin Hof:
Som självutnämnd alfahane.
Men så kort i rocken,
mellan benen.
Den stackars bocken
med lilla spenen:
Inget långt schabrak.
Men kort och slak!
*
Mjuk som Jello,
men är det Mello,
mingel och gratis sprit
då blir den hård som granit,
och sprängfylld som raketer.
Nästan en hel decimeter:
Som dock alla försmår,
nåt du aldrig förstår.
Levererar löp!
Kom, dyrka, köp!
*
För du lever i ditt jävla mediebrus.
Gör hundskit till guld, diamanter av grus.
Men, kära du, bara stick!
Jag skiter i hur många klick,
du fått på webbplatsens blaska
genom att hora och fnaska.
Du är inte ens värd mitt hat...
Allt du är, är ett stort plagiat.
Kopiera,
kremera;
vi ses aldrig nåt mera.
*
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Judas Ekholm med Poeter.se id #11660 innehar upphovsrätten