Sedan smultronen vidrört mitt hjärta av den renaste mintrosa viskning. Jag smeker sommaren och all dess skönhet och skörhet. Ju närmre vindens duvblå lägereld, desto mer jag älskar. Att kyssa natten. Som att omfamna dagen som passerat av kärlek, förälskelse och vänskap i en och samma liljekonvalj. Tiara av ametister, så skimrande vackert. Min porslinshud drar sig undan solen, men söker sig till månskenet. De frågor av gåtans svar. Jag blickar ut över lemurernas själar. Som förvildade hästar i skymningen. Så längtansfullt underbart. Om ändå lodjuret kunde se, det som prärievargen gömt. Hemligheter i snäckskal av opal.
För evigt i din närhet.
Aldrig längre bort.
Än att jag kysser dig var du än i stjärnhimlen tindra.