Min hand rör sig stillsamt

Över hällens nu kallnade hårdhet

Förut varm av solens obarmhärtiga strålar

Livet,Jorden,Himlen

Växlar mellan skönhet och förfall

Jag ser in i dina ögon

som är det som består längst

I mitt inre

Av ditt yttre

Funderar på om det är där vi finns för evigt

I våra ögons kristallklara djup

Vetskapen om att mörkret,ljuset för evigt slingrar om varann

Får mina tankar att smulas sönder

i den skarpa skottlinjen där de ständigt möts

Mörkret har inga känslor

Ljuset värmer men är lika kallt