Det finns inte fyra årstider,
utan två; den självvalda
och den påtvingade

Man kan kalla dem
sommar och vinter

men enklast är att låta bli

för när man öppnar dörren
till sommaren
och känner brisen mot ansiktet
är man inte samma person

som när dörren stängs
och allt går tillbaka in
i det beräknade maskineriet

Utan namn flyter årstiderna
bättre in i varandra,
om än med större vemod

men kanske blir övergången
mindre smärtsam


////


De självvalda dagarna
är alltid färre, men starkare,
fyllda av så mycket mer

medan resten av året förblindas
av en suddig illusion
där man springer på måfå
i motvind och mörker

som för att bygga upp en mening
på snabbast möjliga tid

Och när man sedan släpps fri
tar det flera dagar att landa,

att singla ner i den nya årstiden
med alla sina sinnen i behåll



////


Så reser man sig, ruskar av sig
alla påtvingade dagar
och börjar vandra åt ett annat håll

och så går de självvalda dagarna
i sin vilda, lugna lunk

medan sinnena belåtet ler
på ens nakna, solbrända hud

Man kastar sig i vattnet,
flyter lika självklart
som i begynnelsen

medan friheten intar
ens kropp och själ,
alla värkande lemmar,
alla föreställningar

Tills man ligger utsträckt,
bara blundar och ler
under solens vakande öga

med de självvalda dagarna
framför sig och inom sig


////


Man kan kalla dem
jobb och semester

trots att man inte är
sitt jobb och sin semester

men man är mer sin semester
än sitt jobb, sina kläder,
sitt uppförande

Man är mer sin solbrända hud
och sina högtflygande tankar
som nästan snuddar himlen

Man är mer sina drömmar
än sin verklighet