I

Han hör bjällran

på andra sidan

av spegelsjön

hör och förstår

att där finns getterna

som är hennes

II

Ingenstans

är här och nu

är gryning och början

är minnena

av hennes händer

sträckta mot himlen

för att molnen

färdas där

i riktning mot havet

III

Han som bär

sin stav för vandring

lyssnar och ser

ut över djupen

där gässen simmar

i tystnadens flotta

lystrar efter

getflockens rörelser

långt därborta

och efter ljud

när kvistar brister

under hennes bara fötter

IV

Ingenstans

är här och nu

är avstånd och närhet

är skygga möten

som var en gång

vid hennes källa

är när han sätter sig

på gråklippan

och vilar

för att bara lyssna

till bjällror

och till fiskars slag

i strandens

täta ruggar

av vass