På en sängkant i ett rum dagsljuset aldrig når
indränkt i djurisk svett
i vansinnets förvirrade tillstånd
håret hänger ner i en blodstinkande mardröm
i skälvande näsborrar
ligger avgrundens kroppsvätskor och bränner
främmande viskningar av gömda ansikten
utan mänskliga ögon
fjärilens barndomsvingar
krossade mot livets osynliga vägg
demonernas stinkande andedräkter
fräter hål i madrassen
änglarna ska snart sjunga om ditt olyckliga öde
på vägar inbäddade i rosenblad
ditt hår lyfts snart upp i det eviga ljusets tunnel