Mörker får stjärnor att glöda

I dammens skuggor syns liv

Vi blir till i mörker

föds till ljus

som borde vara skrämmande

när allt man känt tills nu

är blodets puls

I takt med någon

så ypperligt nära

Som alltid funnits nära

tills ljusets uppenbarelse

Varför räds vi mörkret

när det är ur dess innersta

vi först uppenbaras

När ska vi förstå

att ljus och mörker

För alltid är ett 

i samklang