Du gräver min bortglömda grav

med silverskeden du förlöstes med

i din baktalande trut;

jag är en spottloska i sandaler.

Som ett självförvållat missfall

rinner min livstid ut

mellan tusenskönornas ruttnade lår:

Dömd redan vid befruktningen.

Ett sista viskande vrål

från pojken som aldrig var barn,

från pojken vars skugga har smält

och omslutit honom med svart värme.