Ur jorden ångar gryningsljuset
hur drömde du mig så levande
handryggens tunna ådring, tiden i köttet
hur visste du mig, hungrig
med lukterna av renfana och björkved
toner ur en frostkall källas vatten
hur gav du bort mitt namn till dessa väsen
lärde du mig skogen, fylld och stadig
där kryper vi ihop bland snår av aspsly
i en korg av bark och gyllengula lavar
medan själva världen rasslar obebodd
i blåst och tilltagande regn