I skogen ligger de.

Här har de legat sen urminnes tider,
eller iallafall sen senaste istiden.

Isen har format stenar till solida enheter.

Solitärer.

Maktfullkomliga, hårdhjärtade bumlingar.

De bryr sig inte om någonting, bara ligger där tysta.
De bryr sig inte om människornas kamp och förtvivlan.

Jag lutar min kind mot grått urberg och känner - värme!

Dagens sol har dröjt sig kvar!

Tröstad går jag vidare.