Se hur stilla höstmörkret nu faller

i kväll runt alla tysta själars scen

när som alla våra hyllningslyktor tänds

och där i skuggorna sprider de sitt sken

Det är en mystikens kväll i alla helgonstid

där man tycker sig höra änglars sång

till vördnad för alla våra kära

ja alla de nära som lämnat oss en gång

Känn hur en frostdoft fyller luften

som i en förnimmelse av nyfallen snö

då står vi alla vänner där tillsammans

så stilla invid våra tårars egen sjö

Det är en kall novemberkväll

men ändå så vacker stilla och timid

i detta heligt aktningsvärda möte

när nu en vinter snart tar vid

Se där bland alla kyrkogårdens rader

har minnen ristats och prentats in i sten

ja där glänser vackra minnesord

i ett varmt och vaggande aftonsken

Alla lyktorna nu tänds för kärleken

de skall bryta mörkret där i natten

när stunden fylls av ödmjukhet

så långt bort från alla skratten

Mystiken förenas i vårt sinne

där som alla själarna nu finns

i ett av historiens vackra vingslag

där vi kära ansikten nu minns

Så låt nu alla tårar tyst få falla

över våra kinder för vår sorg

men att nya tankar föds som värmer

med dem fyller vi vår känslokorg

När nu denna stunden känns sakral

där under alla våra helgons hösttermin

så just där i tanken på min egen far

känner jag en hand i min

Copyright © AndLou