Jag föddes
en tidig vårmorgon
vid kanten av
en porlande bäck
just som solen
steg upp
över knoppande
björkar och
nyvakna granar

jag har burit den där
vårsolen med mig
genom livet
smittat andra
med mitt solbelysta
leende
och fått mycket
värme tillbaka

vårbäcken finns
kvar här
i mitt inre
den porlar
lite försiktigt
vill mig väl

på kvällen somnar
jag till dess brus

det är solen
och den porlande
bäcken
i mitt inre
som håller mig
vid liv
som ger hjärtat mod
att fortsätta slå

en källa att hämta
kraft ur

en naturens symbios
som tar mig
genom tiden

sekund för sekund

med hastigheten av
ett stilla hjärtslag

P.G 20201028