Vi stod där
med händerna i varandras
vi hade verkligen levt livet fullt ut

detta var dock
vårt allra sista ögonblick
som vi någonsin skulle uppleva med varandra

ingenting skulle ändå
kunna överträffa detta
de steg vi tagit tilsammans var helt magiska

jag som hade krältat där
långt under all värdighet
stod nu rakryggad och "ren" där i solskenet

du den gudomliga
hade egenhändigt lyft mig upp ur det mörka 
upp från allt tvivel och all självömkan

du hade gett av dig
och av din kärlek till det allra yttersta
och jag är dig evigt tacksam för detta

solen bara öste ner 
och värmen gjorde min panna våt
men det var ändå tårar som föll över min kind

du min ängel stod där i solskenet 
och det var ändå du och din uppenbarelse
som strålade allra starkast

tåget norrut närmade sig nu 
allt mer sin sista avgångstid
just då när du och jag sa vårt allra sista

...jag älskar dig

Copyright © AndLou