Publicerad 2020-12-19 19:12 av helenita




Blind kärlek

Sitter ensam ikväll
Tänker på dig

Då

Du viskade orden,
orden jag behövde höra

Jag valde att tro på dig,
-fastän jag visste.

Men hur blind är inte kärleken?

Ser tillbaka,
på dig och mig

Löften som aldrig blev verklighet

Trots att du försökte
övertyga mig,
att jag var den som betydde mest,

som du ville ha,
som du ville leva med

Så
visste jag det redan då

-jag var precis
som dom andra

Hade samma funktion


Aldrig kunde jag lita på
det du lovade.

Fast det i mitt hjärta lät som en kör av vårrusiga fåglar
när du viskade i mitt öra.
Jag kände din varma andedräkt och alla tvivel försvann

Älskade,
jag vet att kärleken är blind.
Jag valde själv att
fortsätta vara blind bara jag fick vara i din famn,
känna din längtan efter mig.

Jag lekte med elden, kände smärtan
men blundade hårt.

Borde ha lärt mig läxan, men
jag smälte
varje gång du kysste mig

Älskade





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren helenita med Poeter.se id #33503 innehar upphovsrätten