Mellan sömn och sömn
är den lilla asken
i djuphavet
plötsligt stannande;
är du ett brett skal
av pärlemor
som suger in mig,
kryper upp i dina spiraler
helt skyddad från havsdrift,
för att du älskar mig.
Och som vi sover,
vi svänger,
vi fluktuerar århundrade
efter århundrade
odödliga
mellan blodröd fisk,
sjöstjärna och anemon.