Publicerad 2020-12-24 20:20 av helenita




Du är mina vingar

Jag har en vän
en vän som alltid finns där,
som jag kan viska till i mörkret
som jag kan ropa till
när oron kommer över mig

Tysta timmar,
allt är berg

När jag ingenting har
När allt har rasat

Förvandlat mig till
ett skört strå
en svagt lysande ljuslåga

Då tar du min hand
Du känner att jag darrar,
att allt blod frusit,
Du känner
kylan som krupit
under skinnet

Då stryker du min kind och säger
du är där
hos mig

Att du älskar mig
Att du aldrig kommer
lämna mig
Att du förstår hur jag känner

Jag känner din tröst
Du är mina vingar

Jag behöver dig

Du är den vän
jag alltid sökt

min låga blir starkare
av din närhet

Jag behöver dig





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren helenita med Poeter.se id #33503 innehar upphovsrätten