och ordet gavs till syster:

åh fy fan vad jag hatar poeter, pimpinetta marionetter
satan med, det finns inget värre
än smala kinder över ett block

eller när datorskärmen ekar tomt
när vinet druckits ur, sådan jävla klyscha
fy fan, vad jag hatar poeter

eller när regnet blir en metafor
klumpig handstilserotik
fy satan, finns det något värre än poeter ?

dröm om missförstånd mina kära vänner
muppar i mcDonalds-land
för är ni bara poeter,
ser ni det vackra i att kräkas av mättnad

har jag sagt vad jag tycker om författare, drömmande översittare
skålar man med djävulen själv
är man inte bättre än maskinen

eller krampar ur sig låtsasvrål
till kompet av klassisk musik
fy fan vad jag hatar författare

eller ser sitt liv i meningsbyggnad
istället för som det är; en byggnad utan mening
jag tror knappast, det finns något värre än författare

så hamra vidare soldater och arbetare
livet du väver är knappast ditt,
för är ni bara författare,
ljuger ni andras liv

och medan jag, byter lakan och trosor
försvinner ni ut i natten
dessa skribenter, situationister av rang
dessa exploatörer
tömmer sina behållare i min säng
dessa kräldjur
ljuger ner svärtan av natten