söndag januari 3
de första skälvande
dagarna på året

allt känns fortfarande
nytt
vi kan starta om
nyckfullhet har blivit
hoppfullhet

söndagar
har skiftat i betydelse
söndagsmiddag med
familjen
har blivit ensamlunch
med sportradion
skidåkningen engagerar
måttligt

eftermiddag och ljusen
i mina fönster
tänds redan klockan 3

skymning halv 4

jag gjorde mina 6 km
runt sjön
med grus i skon
och Lundell
i lurarna

folket bygger
landet

och jag minns alla
sommarkonserter
varma ljusa nätter
klorofyllen som
fyllde naturen
med grönt
till bristningsgränsen
festen och lyckan
den starka
känslan av gemenskap
samhörighet

att vara en del av
folket som byggde landet
kändes starkt och fint

minns också hur jag
knöt näven i fickan
i ilska över att så
många ansträngde sig
så mycket
för att riva allt det
som vi
tillsammans byggt upp

när jag tar av mig lurarna
är tystnaden bedövande
några enstaka solstrålar
slinker igenom de
tjocka gråsvarta molnen
sen kommer glesa snöflingor
singlande
det blåser snålt
kylan letar sig in
under jackan
temperaturen ligger på
någon plusgrad

halvvägs runt sjön
gruset skaver
i skon
men jag orkar inte göra
något åt det

och det är väl lite så där
det är
i livet i övrigt
det skaver här och där
men vi orkar inte riktigt
göra något åt det
möjligtvis knyter vi
näven i fickan

livet känns
förfärligt utslätat
just nu
jag känner mig isolerad
även om barnen är här
ibland

och jag försöker med att
se framåt
än en gång hoppas på
hoppet

men kanske borde jag
ringa en vän

eller hoppa i ån



livet är ju fullt
av möjligheter

 Länk! Ulf Lundell - Folket bygger landet

P.G 20210103