Där intet liv fanns, väcktes människan.
Där ingen sol ännu lyste, föddes "jaget".

Människan upptäckte fördelen med varandet,
accepterade betingelserna till integritet och liv.

"Självet" skapades.

"Självet" flöt ut genom fönstret,
förgrenade sig över himlavalvet,
djupdök ned igenom jordskorpan mot gravitationens mitt,
och upp igen med orden rinnande... forsande... sprutande... som vattnet i Fontana di Trevi!
Svingade sig höjt över ljuset, krossades mot klipporna
- ödesmättad.

"Jaget" förblir dock fast.
På bekostnad av "självet" förblir "jaget" stabilt.

Intill evighet.