VÅG RÖR VID VÅG VÅGAR RÖRA VID VÅG
detta kalla ödesdigra hav
... våg rör våg rör våg rör våg...
i en strimma av ljusglimtar
gnistrar stjärnornas speglar
himlens val stiger ned i havet
tvättar valvet rent i vågskummet
i detta kalla ödesdigra hav
... våg rör våg rör våg rör våg...
himlen förlorar fästet allt faller
nattens stjärnor rullar ned i havet
finner sig plötsligt som hemma
himlen greppar en sista väg ut
segrar detta kalla ödesdigra hav?
där ... våg rör våg rör våg rör våg rör ...
sakta släpper himlen taget om alltet
uppfattar sin första spegling i havet
i natten förlorad i rädsla inser himlen
detta var sitt själv himlen sett i natt
stjärnorna har redan insett sin roll
de har speglats i de stora arenorna
stjärnorna de tindrande driver vågen
speglande stjärnorna ses levande när
... de rör våg rör våg rör våg rör våg...
i detta kalla ödesdigra hav
speglar sig rörs till tårar av
regnet släpper taget faller ned
... rör våg rör våg rör våg rör våg...
hur vågar vi en tanke på vågrörelser
... vågandes rör vi vågorna av vågrörelsen...
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Solstrale med Poeter.se id #66056 innehar upphovsrätten