Där stod hon
Förblindad av sin innerliga kärlek
Vilse bland moderskänslor
Sårad och i raseri
Beväpnad
Målmedvetet siktandes mot hjärtat

Laddade
Avfyrade
I en hagelstorm
Tömde hela sitt magasin
av verbal ammunition
Skoningslöst

Det slutliga klicket
Där sjönk hon ihop
bland tomma hylsor
Krutstänkta händer
som darrande sträckte sig
genom splittret av hårda ord

Kvävda skrik av smärta
Som om hon skjutit sig själv

Rödgråten
Uppgiven
Med en önskan att bli famnad
Förlåten
Förstådd

På navelsträngs avstånd
Ihopkrupen i den föstetställning
han en gång svävat omkring i,
i sin nu gråtande moders innersta universum


Träffad
Sårad
Mellan frigörelse
Beskydd
Uppfostran
och livsviktiga misstag att lära sig av

Där låg han
Ihopkrupen
Älskad mer än livet självt
Oförmögen att i stunden förstå
Med en önskad att bli famnad
Förlåten
Förstådd

Tomma på ord
famnade dom så tillsist varandra
Lade lapptäcket av fosterhinna
och villkorslös kärlek över axlarna

Grät ut
Förlät
I tystnad