Jag har inte längre mitt språk
Det är begravt i vår lycka
Ingen rytm, ingen klang
kan överleva detta

Istället är känslor:
så daggvåta att orden inte fäster.
Jag halkar tappar andan står stum
Nej, inga fåglar sjunger i ditt vardagsrum

Och du tänder en femte cigarett
En biljett till flyktig ensamhet
där sommarbrisen lämnar aska på kragen
och jag blir lämnad kvar.

Kanske blir det inte svårare än så här
men

Jag har aldrig varit så kär

och mitt i lyckan står jag
med svarta fjärilar i magen.