Inom mig ställer sig språket upp
på bakbenen
och skrapar med hovarna
mot kvällshimlen
så att svarta flagor lossnar
och seglar ner över
jorden
Inom mig dunkar språket sitt huvud
mot ödets skyltfönster
så att glassplitter tränger in i huden
utan att det gör ont
Inom mig sliter sig språket loss
från mina tyglar
Vänder och vrider frustande på sig
för att slutligen galoppera bort
Bli utom räckhåll
Slukas upp av kvällen