Jag sprättar upp ljuset
omkring mig
Ord faller ur som snöflingor yra
Jag läser rummets blindhet
och lutar min kind
mot snöflingans blick

Jag känner hur stunden andas
ur ljuset i tomhetens mitt
Jag ser hur snöflingan landar
på botten av blindhetens skrift

Jag skriver om mörkret
Jag famlar
om ljuset som länge var ditt
Om elden som hösthimlen tände
och röken ur lövklungans mitt

Jag längtar som barnet en trygghet
i ljuset från morgonen fritt
Och aldrig mer vara ensam
Ensam med åren som gick