Den varma kaffekoppen
mellan lätt frusna händer
Näsan vänd mot solen
och vinter som droppar från taken

Solen stryker varsamt sin värmande hand
över det som ligger fruset
För ett ögonblick har vintern och jag
en samhörighet - upptinandet

Just i stunden skaver intet
Just i stunden får vintern gärna
fortsätta göra mig i sällskap
Med näsan vänd mot solen
Genom upptinandet…

@mittinrevasen