Publicerad 2006-07-20 22:46 av Andreas. Engwall




Ondskans närvaro.






Hon står där frusen fast.

Feg och rädd.

Alla skrattar och skriker.

Tårarna faller och efterlämnar svarta sträck.

Hon kan inte fly, hon är omringad av hånfullhetens väggar.

Hon trycks mot väggen och en hand mot strupen.

Hon skriker av ondhetens närvaro.

Hon har sparat i flera månader för att köpa sina nya Lee jeans, men som nu är förstörda.

Är hon feg.

Eller bara osynlig för godhet?





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Andreas. Engwall med Poeter.se id #6971 innehar upphovsrätten