Himlen brinner vid livets utkant

Överallt rasar berget som förr var jag

Min inre varg har sovit länge

Klockan slog glupskt

Tiden slog bakut

Plötsligt var ingen där

Mitt i saltöknen

En skugga av en man

Vinden virvlar fram

Saltet virvlar upp

Stinger i alla gamla sår

Värst för den mina vargatänder

slitit i stycken

Där glöder smärtan av mitt svek

Likt ett saltregn i öknen

Där torkan tagit allt

Som jag någonsin saknat

Ensam står jag nu i öknens tomhet

Precis som mitt hjärta sa

Mina salta tårar gör ingen skillnad

Ty inget kan växa i ett hav av vitt

Ens om en droppe faller