Sitter vid vattnet.
Längtar inte efter någonting. Ingenting alls.
Allt finns och är nog.

Liksom vattenspegelns stilla krusning, förflyter Livet.
Allting går sin egen väg, i egna aldrig stillnade vågor, på ytan eller i djupet.

Panta rei.

Så rätt han hade, den gamle greken.
Om det nu var han som myntade uttrycket "allt flyter".

Inget är beständigt.
Inte ens sekunden kan hejda sig, tickar snabbt iväg för att mäta minuter, timmar, dagar, månader och år.

Panta rei.

Jag undrar var alla försvunna vänner har tagit vägen.
Var är mina föräldrar efter att sekunderna mätte ut deras tid på jorden?

Jag tröstas av tanken att de ligger där i Bo Bergmans stora leksakslåda och har roligt.
Snart ska vi alla ligga där, "fugit irreparabile tempus".

Memento mori.

Carpe diem!