Publicerad 2021-05-01 11:51 av Monica Lindgren

prosadikt med rim, där det råkar bli rim

prosadikt med rim, där det råkar bli rim



Förväntan

Hon kommer idag!
Han blir varm av förväntan och glädje
Han minns hennes doft
hennes mun när hon ler
hennes kind, så len i hans hand
Han säger tyst hennes namn

Detta är nytt!
Det har aldrig förr hänt
att han känt som nu -
att han vill vara med någon jämt!

Han gör fint i sitt hem
ordnar med blommor och mat
ställer vinet svalt
dukar fint med porslin och glas
som han fick i present
när han blev student
Han sätter på Chopin -
Det är bra musik
både till måltid och erotik
Han duschar kallt
för att svalka sin hud
rakar sig noga
kammar sitt hår

Han ser sig omkring - plötsligt missnöjd
Han slänger en kudde på golvet
en skjorta på sängen
en tidning vårdslöst i stolen
Det får inte se för arrangerat ut!

Så. Nu är klockan snart sju.
Hon kommer nu!
Det ringer på dörren

Och hon är i hans famn
Hennes kind är så len i hans hand
Och han viskar på nytt och på nytt hennes namn


Vi lämnar dem där
deras unga lycka är ännu så skör
Våra erfarna ögon bara förstör

Vi är gamla nu
Vi har haft vår dans.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Monica Lindgren med Poeter.se id #196446 innehar upphovsrätten