Vidderna drar i mig
det stora oändligt ändliga
där galaxer färdas i tomheten

Detaljer stör mig
mikroskopiska detaljer
som att födas
eller dö

Att vänta på det sista andetaget
och undra hur det känns,
så onödigt,
när jag ändå inget minne har
av det första andetaget

Så jag dras till de stora vidderna
där detaljerna blir en del av helheten,
där frågan om varför si
eller så
blir jag svaret skyldig