Vaknar upp på morgonen
sitter och ser ut
vid frukostbordet

Fågeln brådskar inte
sitter vid holken
lurar mig
tror hon

Himlens moln
glider förbi
låter mig gissa
vad de är

Inuti mig
glädje som pockar på
om jag bara tillåter

Så lätt att glömma
all världens elände
omgiven av vårens fågelkvitter

Det låter mig tänka
bara mig
med skuldkänslor

Ljus behöver mörker
för att synas
men ändå
mörker överallt
i universum
vinner

Carpe diem
blir svaret
på frågan
var ljuset blir av
när jag i mörkret faller

Sista kaffeskvätten sväljs
tankar läggs åt sidan
för vanligt enkelt lönearbete