Sist vi gick här
var i vitsippornas tid
den späda grönskans tid

Nu sträcker träden
sina grenar mot himlen
sökandes med topparna
mot varandra

Stigen kantad av bokträd
skänker skugga
bildar ordlösa rum

Blicken söker sig mot marken
skannar av rotsystemen
vill inte falla

Årsringarna är många
trädet ligger fällt
intill den ljusa stubben
väntar på att kapas

Vilar på bänken
intill vattnet
små båtar far förbi

En skäggdopping
försvinner under ytan
dyker upp på en annan plats
simmar en bit
dyker igen
simmar en bit
återvänder in mot vassen

©Eva Hedlund fd Langrath 2021