En ljummen kväll när solen sakta går
till vila bakom skogens stilla rand.
Det ljusa lugn som in till hjärtat når,
kan inte ens en mygga slå ur hand.

En juninatt när trädens silhuett
är lika vacker som en månskenskyss,
och tankens grenar väver drömmen rätt,
då minns jag inte längre stormen nyss!

Då fångas friden från en fågelsång
i vindens loja lek med asplövsrufs,
och blommans strama rosa färgkalufs.

Då andas jag i takt med tidens gång,
i sommarns evighet som ännu ger
sin värme, styrka, kraft och ännu mer!