Där jag nu sitter
på min strand
och känner en vind
så ljuvligt ljum
jag vänder blicken
ut mot havet
då naturens skönhet
gör mig stum

min dåtid har skapat
tunga minnen
dem får jag nu bära
dit jag går
när all min ångest
lämnat kroppen
då kanske min sargade själ
jag åter når

jag vill för alltid lämna
tunga tankar
och finna en väg
att hitta kärleken
ja jag vill stadig segla
mot en framtid
där lyckans fe
kan le mot mig igen

att gömma de rädslor
som jag känner
det blir till en sorts
frälsning utan tro
så nu ger jag helt fan
i min historia
och låter alla tvivel
få gå till ro

så jag låter vinden fylla
storseglet i natt
ja jag låter nu ödets vågor
ge mig hopp
jag vill känna hur jag
med tiden växer stark
för en tragisk epok
jag nu satt stopp

så nu står jag på en
fjärran ödets strand
för att åter få njuta
ett äkta årgångsvin
så om jag nu krampaktigt
sluter mina ögon
kan jag låtsas att jag
nu faktiskt passar in

Copyright © AndLou