Solen stod där strax över hustakens åsar 

luften den var ovanligt sval för årstiden

ingen visste att detta var vår sista sommar 

något sa mig dock att tiden var knapp

där i ruset fanns trots allt ett uns förstånd

jag såg hur du vacklande ...hur du föll

plötsligt fanns du inte längre min vän

vårt leverne hade satt allt för djupa spår

nu fanns vi inte längre ...nu fanns bara jag

just där fattade jag ett livsavgörande beslut 

många år har nu förflutit utan dig min vän

men i mitt hjärta finns ditt skratt ...för alltid

du fanns ..vi fanns ..jag finns och jag minns

Copyright © AndLou