Ur fas i tiden
är känslan jag lever med

Tanken jag tänker
är passé redan
när den är slut

Inget presens kan jag se
allt är bara förfluten tid

Leva i nuet tjatas
i parti och minut

Men det jag vill är leva
i alla tider som finns
samtidigt

Känna vikingens hjälm tynga
medan skeppet dras framåt

På stenåldersvis slå med sten mot sten
och forma flintknivar

Stapla sten på sten
på världens längsta mur

Känna tyngdkraften trycka mig bak
på väg i den första raketen

Susa ljudlöst fram i ekovänliga fordon
medan rent vatten forsar ur floder

Se solsystemet försvinna bakom mig
på väg mot galaxens mitt

Jag vill känna mig växa
mitt psyke och min själ
bortanför kroppen

Jag vill inte leva i nuet
där dårars försvarstal
är allt som hörs

Så om detta är allt jag får
då ska jag i alla fall skratta
hela vägen till graven