Ansikte okänt
möter mig i spegeln
var är den unge mannen
som mötte mig igår?

Känslan av tidens gnagande
på mitt ben
med förvåningens smärta
som ekar fantomlikt i mig

Inte är det väl jag
som är kopplad till
det underliga
som kallas åldrande

Den vickande höften
som nyss i dansen
rullade runt
med min hand i din

Så klickar höften
där trasiga kanter
stöter mot varann
och min knotiga hand i din

I mitt huvud låter dova skratt
som vandrar runt
i ett överfullt bibliotek
av minnen från fornstora dagar

Musiken jag lyss till
som kvällens vaggvisa
låter välbekant och nära
vaggande till sömns i ett potpurri

Jag är inte ledsen eller längtar bort
för i nuet lever jag för tron
att det här blir tillräckligt
när jag ser dina ögon glittra mot mig