frosten släpper
när orden vandrar
i rummet

motsols

de befriande skratten

regelbrottet synliggör
stramhetens värde

det inre ljuset
vidgar cirkeln

runt barnets sårbarhet

modet och tilliten
tar sorgens händer

vandrar på en trottoar
ner i underjorden

tågen går från varsin perrong

på sätet mittemot
bubblar livet

ett inre lyssnande
i dialogens värme

på balkongen
visar du mig
den apelsinfärgade månen

skyddsskalets sprickor
vidgas

© Eva Hedlund fd. Langrath 2014