Det finns ett ljus
Vid tunnelns slut
Det vill att jag
Finner vägen ut

Jag famlar i mörkret
Min blick är tom
Anden svag

Jag flämtar
Efter luft
Vid varje andetag

Minnen
Så tung börda
Att bära
Målet så långt borta
Men ändå så nära

Jag tar steg
För steg
Trevar mig fram
Insikten är så smärtsam

Att det jag i livet
Trodde var rätta val
Var en vandring
I tvivlets och ensamhetens
Mörka dal

Förlåtelse är det
Svåraste av allt
Men jag får i det
Tillbaka tusenfalt

För själva ljuset
Ger mig svar
Att nuet är det
Enda jag har