Så fort glider tidens flod
att där du gick i strömmen
är det som svalans flykt ett undflyende minne
av människor och ting
som du berört
eller som berörde dig

Varje beröring inpräntas
på gott och på ont i din hud
ner till sista lagret
som tatueringen du alltid ångrar
du gjorde på fyllan

Och är det inte då så märkligt
hur vi ursäktar oss i tid och otid
som det skulle sudda ut alla linjer
och tror att allt därmed är glömt

Det enda som kan hoppas
är förlåtelse
men glömska - icke