Mormor hon har KOL,

bubblar i sin flaska.

Mamma minns en kjol

av gardin hon traska

i, i unga dagar.

Mormor minns ifjol

men inte att laga

mat till varje sol

som i ovan daga!

Aldrig mormor klagar.

Mormor är dement.

Mamma fyller frysen.

Hemtjänsten utbränt.

Frysens kalla lysen

tändes inga dagar.

Dessa näringsdrycker

smakar av tungsinne

men utan dem så rycker

svälten mormors minne

liksom färger flagnar.

Mormor tynar bort,

tretti tusen gram.

Mammas lov är kort

och tågresan långsam.

Dagarna så magra.

Kjolen av gardin,

från mormors brors affär,

'för grov för att va fin

och jag skämdes till misär'.

Det säger mor och lagar

minnena av mormor

till ett brokigt mönster

på det mörka flor

som skymmer hennes fönster

där ögonkasten jagar.