Det är så förtvivlat grått
vattentunga vägars renar blott

Längtan efter solstrålens ljusa hopp
vill jag låta fylla hela min kropp

Kör min bil på lägsta växel fram
medan livet känns så full av skam

Då och då får jag en strimma hopp
när jag tror mig se slutet på ett gatlopp

Då tar jag ytterligare en kölapp
låter terapeuten ge mig litet piskrapp

Rider maran mig ännu en gång inatt
så får jag kanske tro jag är besatt