Skönheten hos de
lätt torra
vridna bladen
bildar kontrast
till den blanka ytan

Ett blomliv slutar varje dag
liksom ett människoliv
en blomma slår ut varje dag
ett litet barn föds varje dag

Tankarna irrar omkring till
tensapparatens rytmiska dunkande
när ett tåg lämnar stationen
halvfullt, hemarbete till alla som kan
pågår i pandemins tidevarv

Overkligheten blandas med verkligheten
drömmen dröjer kvar
med en slöja av värme
någon ville mig väl

Jag tar de torra bladen i handen
de smulas mellan mina fingrar
lämnar efter sig en lenhet
när finger gnids mot finger

Tankarna försöker hitta en landningsplats
blicken landar på stjärnan i fönstret
ett fåtal är vakna
mörka fönsterrutor
möter ögat
ett tåg lämnar stationen
jag låter tanken löpa fritt
sökandes efter spår

©Eva Hedlund fd Langrath 2022