Vintern kom
Han hade längtat efter kylan
Nu yrde snön och han mötte
snölandskapet med öppna armar

Höst mörkret han varit insvept i
bytte skepnad

Snöns vithet öppnade hans ögon

Nu såg han alla spadar höjas i skyn
som en tillbedjan

Snöhets men ändå leenden
Och en värld som plötsligt
stillade sig

Snöyra och grannyra

Men lodjuret smög förbi
utan att någon såg det

Spåren snöade igen