Hur är det ens möjligt att tomaten kan trilla av och mogna till söt vid sidan av,
bruten alla nerver och trådar med sin planta?

Hur vågar den så modigt satsa rakt ut och mogna sin röda rock,
förlora sitt kamouflage mot marken?

Jag rispar med nageln lätt på ytan för att få känna dess lukt tydligare.
Vill prova, men ändå medveten att det inte är vad som står på fröpåsen som beskriver karaktären bäst,
Det är när den vid sidan av skapar sin egen variation som smaken är allra bäst
Ändå saltar vi den för att passa vår smak,
kanske för rädda hur den annars skulle smaka