Vart jag än ser
följer de mig

Det blir så när man kommer
till en punkt

Att döden vandrar
vid din sida oftare
och oftare

Men ändå känner jag
likgiltighet
för det som komma skall

Det känns normalt
och du tänker, reagerar
inte längre

Varje ny död
så välbekant
nästan trist

Mirakel hoppades man på
en gång när den
kom på besök

Slog sig ner i din värld
och ville inte gå igen
kunde inte mutas bort

Nu har den din addressbok
och är på turné
bland nära och kära

Du blir ensammare
för varje år som går
med kölappen i handen